Idag hade jag tänkt att städa så jag har det gjort sen när jag börjar skolan, fast jag borde städa näsatn två gånger per vecka för att det inte ska bli grus i min säng, så är det att bo i en etta på 22 kvm. Jag tänkte att någon gång ska väl dammsugaren kunna gå av sig själv men det gällde inte idag heller fast den hade fått ny påse och allt. Jag har nog aldrig byt påse för jag gjorde fel (jag har visst haft dammsugaren i två år!!!!!) när jag skulle sätta in den. Det slutade med att jag själv fick springa runt med dammsugaren men det går ju oandra sidan ganska snabbt men jag vill poängtera att jag dammsög mitt "stora" kök två gånger först innan jag lagade mat sen efter jag lagade mat.

Det känns liksom tomt att inte direkt kunna träna, jag förstår egentligen inte varför det känns tomt eftersom jag inte tränar så fasligt mycket kanske fyra timmar i veckan om det är bra. Tanken på att jag ska träna tex om en timme gör att hjärnan tror att jag även tränar under den timmen jag bara tänker men övriga kroppen känner inte av det, den känner bara av att den ligger i sängen och inte rör en fena. Men idag fick jag ett litet ryck, jag skulle iväg och handla lite mat och då tog jag en stor omväg och det blåste motvind. Jag har kanske fem minuter med cykel till Konsum men jag cykade i 30 min innan och kom långt ute på landet. Inte nog med att jag cyklade jag va också ute och gick i 50 min. Först tänkte att jag skulle gå på gator men det känns alltid som det blir samma tur varje gången runt brickebacken ungefär så då tänkte jag att jag skulle gå på elljusspåret vid ljungstugan men det va så lerigt och jag hade bara löparskor på mig så jag gick vägen för bi universitetet, kanske inte så spännande direkt.