Idag hade jag tänkt att städa så jag har det gjort sen när jag börjar skolan, fast jag borde städa näsatn två gånger per vecka för att det inte ska bli grus i min säng, så är det att bo i en etta på 22 kvm. Jag tänkte att någon gång ska väl dammsugaren kunna gå av sig själv men det gällde inte idag heller fast den hade fått ny påse och allt. Jag har nog aldrig byt påse för jag gjorde fel (jag har visst haft dammsugaren i två år!!!!!) när jag skulle sätta in den. Det slutade med att jag själv fick springa runt med dammsugaren men det går ju oandra sidan ganska snabbt men jag vill poängtera att jag dammsög mitt "stora" kök två gånger först innan jag lagade mat sen efter jag lagade mat.

Det känns liksom tomt att inte direkt kunna träna, jag förstår egentligen inte varför det känns tomt eftersom jag inte tränar så fasligt mycket kanske fyra timmar i veckan om det är bra. Tanken på att jag ska träna tex om en timme gör att hjärnan tror att jag även tränar under den timmen jag bara tänker men övriga kroppen känner inte av det, den känner bara av att den ligger i sängen och inte rör en fena. Men idag fick jag ett litet ryck, jag skulle iväg och handla lite mat och då tog jag en stor omväg och det blåste motvind. Jag har kanske fem minuter med cykel till Konsum men jag cykade i 30 min innan och kom långt ute på landet. Inte nog med att jag cyklade jag va också ute och gick i 50 min. Först tänkte att jag skulle gå på gator men det känns alltid som det blir samma tur varje gången runt brickebacken ungefär så då tänkte jag att jag skulle gå på elljusspåret vid ljungstugan men det va så lerigt och jag hade bara löparskor på mig så jag gick vägen för bi universitetet, kanske inte så spännande direkt.

Nu är jag i Örebro och jag betalade tågresan hit. Ingen tjuv.

Vad ska jag skriva om egentligen? Igår så va jag och simmade med mamma och det gick bra, fick inte ont någonstanns förutom att jag fick lite träningsvärk, men det va egentlogen inte det som va det jag skulle skriv om. Efter att jag hade simmat kankse halva tiden så kom det i en dam kankse 45 år och hon simmade som fan, hon måste ha haft en motor fastsatt på kroppen, jag själv tycker inte att jag simmar så jättelångsamt men det kändes verkligen som att jag stod stilla när hon kom. Inte bara att hon hade motor utan jag misstnker starkt att hon hade simhud mellan fingrarna och tårna.

I onsdags så va jag på stan med mamma och fika och vi gick också i några affärer.

Jag vill att påskharen ska komma till mig och ge massa saker helst en MTB-cykel. Men det kommer aldrig någon.

Jag åt massor med påskmat och sedan tittade jag på så som i himlen.

Jag kom hem typ halv två och somnade vid två och vaknade strax efter lockan åtta. vilket leder till att jag är väldigt trött. Det va äggpromenad och jag kunde inte ett piss på frågorna och jag gissade lite fel på skiljefrågan men jag vann iaf två små chokladbitar (som om jag behöver det).

Efter att vi hade varit i fålehagen. Jag åkte bil dit det räckte gott och väl med att gå promenaden med mitt onda ben. Jag sov i princip hela eftermiddagen tror jag.

Jag skulle köpa massor med påskgodis och lite andra saker bland annat bröd till matsäck och frukost på långfredan. Alla andra va tydligen också lediga på skärtorsdagen, jag förstår inte det, klockan va inte mer än elva och det var massor som skulle handla och ändå har inte barnen lov här i motala innan påsk utan de har det efter påsk. Fast det gick ganska fort i kassorna så jag ska egentligen inte klaga men vid kött och ost diskarna va det iaf trångt.

Jag va också tvungen att börja packa om mina saker, det är inte roligt att packa, svintråkigt. Som tur va så började jag att packa ner de saker jag skulle ha till häxjakten som skulle gå på kvällen för sen vid halv ett så ringde Fredrik och sa att lördagstävlingen va inställd så jag behövde inte fortsätta med min packning. Jag skulle bli hämtat redan klockan 16 av KB och det blev superstressigt men jag hade nog allt det viktigaste med mig. Jag kände väl inte riktig för att springa natt plus snö plus halvskadad och otränad.

Jag startade kl 21 och gav mig iväg, det gick skapligt i början med orienteringen men det göra ju ganska ont när jag springer men jag hade tänkt att jag skulle gå runt iaf. Till tredje kontrollen va det inte så rolig sträcka men det hade den inte varit på dan heller. Fick ta kontrollen bakifrån på något konstigt sätt och då upptäckte jag glatt att jag inte hade något och stämpla med. Pinnen va borta och det var liksom ingen ide att börja leta efter den det va ju mörkt. Så då sprang jag hem.

äntgligen skulle jag få åka till motala, nu skulle det bara blir en natt där innan jag skulle iväg till grästorp/trollhättan.

jag blev helt plötslkigt väldigt snål så jag låtsades att jag sov väldigt djupt också när tågmästaren kom och skulle ha biljetten. jag själv uppfattar mig som väldigt smart att spela dum och inte betala de där 75 kr. så himla gött. det är väl kankse inte så bra egentligen att  inte betala men det va så lockande att hoppa. på kvällen så fick jag reda på att trollhättan skulle ställa in sin tävling, men jag va inte anmäld till den oas.

även idag började jag klockan två. det va ganska slappt ibörjan vi åt tårta och satt oc fikade.

 jag är ju bara en vanlig lite vikari som får höra allt skitsnack om alla, ganksa roligt men vem ska man hålla med om. Det är ju ganksa bra att jobb där men ibland kan jag tycka att de klagar lite mycket på de boende när det gå imot dom. Jag fick sluta halv nio istället för halv tio  eftersom båda hade tid till halv tio. så fick jag gå tidigare om jag inte behövde pengarna sa den andra. Jag gick iaf tidigare och det va bra så det inte behövde bli så sent. åkte och tog ut pengar och sen va jag inte hemma förrens sent ändå klockan va iaf efter tolv tror jag. vart jag va kan och kommer bevaras som en hemlighet.

Jag vaknade kanske vid halv nio och satte på tv och de pratade om att det va väldigt mycket snö i trollhättan, onej det är ju där jag ska tillbringa påsken.

jag hade precis anpassat min mat i kylskåpet till att jag skulle åka till motala idag och det blev perfekt, slut på mjölk, ost och bröd och just när jag har avslutat min sista tugga från smörgåsen så ringer telefon och det är från sirishof. de erbjöd mig jobb måndag och tisdag. jag kunde inte tacka nej fast jag skulle åka till motala mindre än om två timmar. så va det bara att börja om. om man någon gång längtar hem extra mycket så kan jag säga att det va så idag. två korta dygn i örebro kändes som två långa år. jag fick deligering för ett år framåt hmmm hur mycket kommer jag att jobba under det här året kan man undra. inte så mycket tror jag inte.

när man slutar halv tio kommer man hem supersent jag va ju också tvungen att handla eftersom det va tomt i kylskåpet.